Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 189 —
man, som Diana förr i världen önskade sig till brudgum, sade
Anne småleende. — Fred är en mönstergosse.
— Det bästa är väl gott nog. Ville du, att Diana skulle
gifta sig med ett mönster av odygd? Eller skulle du kanske
vilja ha en töcken själv?
— Nej för all del. Jag skulle visst inte vilja gifta mig med
någon, som vore elak, men jag tror jag skulle tycka om, att
han kunde vara elak, men inte ville det. Fred är så där hopp-
löst snäll.
— Vi skall väl hoppas, att förståndet en gång växer på
dig med, sade Marilla.
Det låg icke så litet bitterhet i tonfallet. Marilla sörjde
över sina svikna förhoppningar. Hon visste, att Anne givit Gilbert
Blythe nej. Avonlea skvallrade mycket om detta häpnadsväc-
kande faktum, som sipprat ut, ingen visste rätt hur. Kanske
Charlie Sloane hade stavat och lagt samman och spritt ut sin
vishet. Kanske också Diana hade förtrott hemligheten åt sin
Fred, och Fred hade inte kunnat bevara den. Alltnog — saken
var känd, och fru Blythe frågade aldrig mer Anne, varken
enskilt eller så folk hörde det, om hon nyligen hört från Gilbert,
utan svepte förbi henne med en iskall hälsning. Anne, som
alltid tyckt om Gilberts glada och ungdomliga mor, sörjde i tyst-
het över detta.
Marilla sade ingenting direkt, men fru Lynde gav Anne en
hel del pikar och små stickord, tills det en vacker dag trängde
till hennes öron, med Moody MacPhersons mamma som ryktes-
förmedlare, att Anne träget uppvaktades i Kingsport av en ung
man, som också han studerade vid högskolan och var både. rik
och vacker och snäll på en gång. Efter den dagen höll fru
Lynde sin mun, men i djupet av sitt hjärta önskade hon dock,
att Gilbert varit den utvalde. Det var nog gott och väl med
rikedom, men hur praktiskt anlagd fru Lynde än var, ansåg hon
inte denna förmån som det enda nödvändiga. Om Anne verk-
ligen »tyckte om» denne vackre obekante mer än Gilbert, var ju
inget mer att säga om saken, men fru Lynde gick och drogs
med en förfärlig farhåga, att Anne skulle vara nog förvillad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
