Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^9 223 —
Och allt bief åter tyst i skogen, till dess att natten
bröt in.
Dgt var en härlig natt. Månen sken från en fullkom-
ligt klar himmel och sände sina strålar i silfverskimrande
knippen öfver den arma flickan, hvilken satt förtviflad vid
stenen.
Då i natten tystnad började skogen åter få lif. Det
prasslade bland buskarne mera än förut under dagens lopp
och åter knäppte jungfrun sina händer bedjande:
O, hjelp mig, hjelp mig, hvite Krist,
Du har förmåga dertill visst.
Det var som om himlen velat visa henne, att hon nu
anropade den Gud, som hade den verkliga makten att hjelpa
i sin hand; ty hon hörde, straxt sedan hon slutat bedja,
bakom sig följande samtal mellan ett par män — hon be-
höfde således inte vidare frukta för troll och gastar,spö-
ken eller skogsrår — hon hörde i stället, att det var menni-
skor i skogen:
— Der ligger borgen, herre!
— Månne vikingen är hemma?
— Det är han helt visst.
— Jag skall samla mitt folk från alla sidor och kring-
ränna borgen samt derefter utbringahärskriet.
Sätt eld på borgen, herre.
— Det skall jag
göra, när den blif-
vit genomsedd.
— I söken att kom-
maåtvikingens skatter?
-— Nej, hans röfva-
de skatter och dyr-
barheter komma mig
intet vid, så framt han
inte har en skatt, den
han röfvat från mitt
hjerta.
;
itlfc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
