Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
lösningen (Solutio Chloreti ferrici) hvilken just användas till
att hämma blod ur sår med. —
Och så blef det mera lugn på: Mälsåker.
Jungfru Helena satt troget vid den sjukes bädd.
Han låg der så blek och flämtande, men blodet var
dock stilladt. — Ovisst var emellertid, om han skulle kunna
komma sig.
Svärdfästet var ännu liksom fastkiladt i hans hårdt
knutna hand. Ögonen voro halföppna och ett rosslande
ljud hördes ur hans bröst vid hvarje andedrag, som arbe-
tade sig fram ur hans mun och näsa.
— Arme /
Holger, sucka-
de jungfrun.
Läkeqvin-
nan blef be-
falld att vara
qvar på Mäls-
åker tills vi-
dare, något
som hon na-
turligtvismed
nöje gjorde.
Då och då
tittade Bolla in till sin jungfru och erbjöd sig att taga
vakten stundtals.
Men jungfrun kunde inte förmås att lemna det rum,
der hennes älskade vårdades.
Torsten, junker Holgers väpnare och Bollas fästman,
svor och domderade nere vid stallgården öfver sin älskade
herres öde och han sade, att han nog visste, hvem det var,
som föröfvat dådet och att han nog en gång skulle häm-
nas det å sin herres vägnar. —
Tiden blef lång för jungfrun och henne omedvetet
sjöng hon sorgligt och tungt dystra sånger — me(d svag
stämma lät hon tonerna välla fram:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
