Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 316
Det bodde en bonde vid sjöastrand,
— Ungt är mitt lif —
Oeh tvenne döttrar hade han.
— Våller mig den tuDga. —
Den äldsta var svart som den svarta jord
— Ungt är mitt lif —
Den yngste var hvit som den klara sol.
— Våller mig den tunga. —
Oeh syster talte till syster så:
— Ungt är mitt lif. —
Kom skola vi ned till sjöastrand gå.
— Våller mig den tunga. —
Och tvättar du dig än natt och dag
— Ungt är mitt lif —
Slätt aldrig blir du så hvit som jag
— Våller mig den tunga.
Och nu när de stodo på sjöastrand
— Ungt är mitt lif —
Så stötte den äldsta sin syster af sand
— Våller mig den tunga. —
Hon upphörde hastigt att sjunga, emedan hon trodde,
att junkern rört på sig. —
En glädje ilade genom hennes gestalt.
En god stund satt hon och utan återvändo såg på den
sjuke, men hon kunde inte vidare förnimma någon rörelse
hos honom och hon suckade djupt, besviken, som hon blif-
vit, af det ljufvaste hopp.
Dystert fortsatte hon sin släpiga och sorgliga sång med
helt sakta röst, hvilket gjorde visan så mycket mera dyster:
»Och kära du min syster, mig hjelp du iland»,
— Ungt är mitt lif —
»Och dig vill jag gifva mitt röda gullband.»
— Våller mig den tunga. —
»Ditt röda gullband får jag väl ändå»;
—■ Ungt är mitt lif- —
»Men aldrig skall du på Guds gröna jord gå.»
— Våller mig den tunga. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
