Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 346 —
och torroliga historier, hvilka han serverade sin höga och
sköna granne, allt under det att hästarne trafvade sin
jemna lunk fram den vackra vägen genom Södermanlands
leende nejder.
Men på Mälsåker var det fortfarande dystert.
Jungfrun sjöng fortfarande på sin visa:
På stranden skön jungfrun upp han tar
— Ungt är mitt lif. —
Och gör utaf henne en harpa så rar.
— Yåiler mig den tunga. —
Han tog den jungfruns snöhvita bröst,
— Ungt är mitt lif. —
Den harpan månd’ klinga med ljuflig röst.
— Våller mig den tunga.
Helt sakta öppnades dörren till det rum, i hvilket jun.
ker Holger hvilade och der jungfru Helena sjöng sin dystra
visa med en ton så släpig och sorglig, att den, som hörde
henne, frågade sig ovilkorligen sjelf, om jungfruns förstånd
förmörkats af sorg och skrämsel.
Sakta öppnades dörren till rummet. — Det var en stund,
sedan hertigen och prinsessan Cecilia lemnat Mälsåker.
Jungfrun hörde det ej utan fortfor att sjunga:
Så tog han den jungfruns fingrar små
— Ungt är mitt lif. —
Och gjorde i harpan skrufvar derå,
— Yåiler mig den tunga. —
En qvinna hade kommit in i rummet och stod tyst
vid dörren och såg på jungfrun samt lyssnade till hennes
sång, allt under det att ett drag af bekymmer lade sig öfver
den nykomnas drag.
Jungfrun fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
