Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 476 —
— Ditåt 1
Hon pekade ät ena sidan.
Torsten lyssnade.
— Nå? frågade hon.
— Jo, jag tror mig höra något.
— Är det vargar?
— Det kan jag inte säga.
—■ Kan det inte vara Karo?
— Det är inte omöjligt. — Men derborta ha vi al-
drig varit.
— Hvem vet, hvart hästen skenade med jungfrun.
— Nej, deri har du rätt.
— Böra vi inte rida ditåt?
— Jo, det skola vi.
— Men om det är vargar, som tjuta?
— Det höra vi snart, när vi komma närmare.
— Blott de icke uppsluka oss också.
— Det skola de inte så här midt på dagen.
— Äro de räddare då?
— Åhnej; men man ser dem dock och jag har mina
pistoler laddade.
— Blott två.
— Jag behöfver inte mer.
— Men om de komma i -mängd.
— Får jag blott skjuta en, så hinna vi fly undan, medan
de öfriga äta upp honom.
— Hvilka glupska odjur!
De redo nu åt det håll, hvarifrån tjutet hördes.
När de ridit ett stycke,- sade Torsten:
-— Det der är iute vargtjut.
— Du skall få se, att det är Ivaro, som tjuter.
— Kanske det. Han är så ljus till färgen, att man
inte kan se honom på långt håll här på snöfältet.
■— Tänk, om jungfrun är der.
— Då vore det en Guds välsignelse, att hunden kom
med från Mälsåker.
— Ja, Torsten! Jag har hört vördig pastorn derhemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
