Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 544
man inte kunde förundra sig — styrkt af hvilan, så att hon
trodde sig kunna fortsätta färden.
Prestmannen, hvilken enligt tidens sed äfven studerat
litet medicin, skakade dock på sitt hufvud och varnade för,
att jungfrun skulle utsätta sig för förnyade strapatser så
snart efter all den möda och förskräckelse, för hvilken hon
då nyligen varit offer. Man hade nämligen omständligt be-
rättat den välvillige värden äfventyren på Björkfjärden.
Men jungfrun ville inte lyssna till den andliges råd.
Hennes håg stod till Stockholm och hon fruktade för, att
hennes älskade skulle bli misshandlad till döds, innan hon
hunne fram för att i Karin Månsdotters sköte nedlägga sina
bekymmer och bedja om hennes förbön hos konungen för
junker Holger, något, som hon med visshet trodde, att den
kungliga favoriten, vid hvilken hon så mycket fäst sig,
skulle bevilja henne.
Jungfru Helena tackade derför prestmannen för hans
välvilja men yttrade tillika, att det var hennes bestämda
vilja att genast fortsätta färden.
Och det blef så.
Fram på förmiddagen sadlade Torsten hästarne och
ledde fram dem till prestens tjäll.
Han lyfte derpå upp jungfru Helena i den sadel, i
hvilken Bolla ridit. Bolla deremot skulle sitta på sadel-
knappen framför honom.
Presten, hvilken mycket deltog i deras bekymmer och
fått noga reda på, hvilka de voro och i hvad ärende de
redo till Stockholm — att detta skedde utan riksrådet Eskil
Torstensons vilja och vetskap, aktade man sig dock att tala
om — sände med dem en skrifvelse till sin bror, hvilken
var kyrkoherde i Brännkyrka församling utanför Åsöna och
förbi hvilken prestgård de måste rida för att komma in i
Stockholm genom Söderport.
Efter många tacksägelser till öpresten, hvilken stod
bugande utanför sin dörr, redo de.
Nu mötte de flera öboar, hvilka höfligt helsade på främ-
lingarna, som nu ej fruktades. Det var nu ljusan dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
