- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
543

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

– 543 —
Det var ingalunda af otacksamhet, som den blinde
gubben och hans dottersöner lem na,t Sven Yintappares
källare utan att säga ett tack till den välvillige fader Sven,
som gifvit dem mat och dryck samt dessutom tillåtit dem
sjunga i hans lokal och af hans gäster upptaga penningar
för sin sång.
Nej det var af en helt annan orsak — det var till följd
af rädsla.
Hvad kunde de då frukta?
Mycket! Och deras fruktan var äfven berättigad.
När de fingo se riddar Gustaf Stensson komma ned i
källaren, hade en af gossarne smugit sig bakom den blinde
och i detsamma hviskat:
— Ser du?
— Ja! hade den blinde svarat lika sakta, hvilket gaf
vid handen, att han inte var så blind, som han utgaf sig
att vara.
Må ingen likväl hålla före, att han gjorde sig blind
för att ockra på menniskors godtrogenhet och medömkan.
Nej, det var nödtvånget och det var troheten mot hans
herre, som förorsakade hos honom detta svek, hvilket på
intet sätt tillhörde hans karaktär, som i stället var öppen
och ärlig.
Den blinde gubben var Torsten, junker Holger Svante-
sons väpnare och de små sångarne voro jungfru Helena
Eskilsdotter Soop och hennes kammartärna, den lilla, upp-
nästa och lifliga Bolla.
Läsaren torde benäget erinra sig deras hemska äfven-
tyr på Björkfjärdens is och hur svårt de hade att öfver en
natt finna tak öfver hufvudet på ön, å hvilken de redo upp,
tills de slutligen träffade på den vänlige och varmhjertade
prestmannen, som upplät sitt hus åt dem.
Der hvilade de ut. Jungfru Helena och Bolla lågo
inne i sjelfva bostadshuset, hvaremot Torsten sof ute i li-
dret hos hästarne.
Dagen derpå kände sig jungfru Helena, hvilken varit
mycket medtagen, när hon kom till ön — något hvaröfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free