- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
722

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

722 —
tyckte att silfret trollets silfver — nu var skönare än
någonsin.
Min rädsla öfvergaf mig doek inte. Jag tänkte på far
och mor och jag kände mig så öfvergifven och tillika så
trött.
Då kom jag med ens ihåg, att far och mor sagt, att
jag hade en god Gud att vända mig till i lifvets alla skif-
ten, en Gud, hvilken jag kunde anförtro alla mitt hjertas
tankar, hvilken jag borde bringa lof- och tackoffer i glädjen
och hvilken jag skulle bönfalla om hjelp i bedröfvelsen och
faran.
Jag knäppte då ihop mina små af nattkylan och dim-
man fuktiga händer och jag bad der i skogen högt mina
aftonbönei, som jag alltid plägade be derhemma, när jag
gick till hvila.
Då var det så underligt, tyckte jag. Grottan blef lju-
sare än den varit förut och genom slöjan, i hvilken älf-
vorna fortfarande dansade, syntes en man klädd i guld och
purpur. —
Han höjde leende en guldpokal och vinkade åt mig,
att jag skulle komma närmare. Men jag tordes inte röra
mig af rädsla; jag var äfven så tjusad af prakten, som jag
såg, att jag kände mig tillintetgjord.
När jag inte kom till honom, vinkade han inåt berget
och fram kommo sköna ynglingar bärande guldharpor i
sina bänder. De började spela. Jag hörde inte spelet; men
jag såg, hur ynglingarne slogo på harpornas strängar. Skön
måtte musiken ha varit och dertill liflig, ty älfvorna öfver
bäcken trådde nu en dans, som var mycket lifligare än
förut.
Slutligen steg en älfva ur slöjan och gick fram till
mig.
- Kom till bergakonungen, han kallar dig, sade älfvan
till mig.
Nej, svarade jag, jag vill fly ur trollets åsyn.
Han är intet troll, sade älfvan, han är en hög och
mäktig konung. Koml

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free