- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
723

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

723 —
Jag ville dock ej följa älfvan.
Då kallade hon till sig några af sina systrar och utan
att jag kunde hindra det, lyfte de mig på sina armar och
buro mig, som om jag varit lätt som en fjäder, in i grot-
tan, der trollet bredde ut sina armar mot mig och sedan
omslöt mig med dem.
Jag blef sedan af bergakungen förd in i bergets salar,
der alla bergets innevånare bugade sig till golfvet, hvar
vi gingo fram. Allt var af guld och silfver i berget. Yng-
lingarne med guldharporna följde oss åt och nu hörde jag,
hur tonerna klungo friska och sköna ur metallsträngarne.
— Vill du stanna hos mig, Karin? frågade berga-
kungen.
— Nej, svarade jag, mor och far vänta mig derhemma.
— Allt detta skall höra dig till, om du stannar, sade
han.
— Nej, du är ett otäckt troll, sade jag, Släpp mig
ut ur berget.
— Aldrig, svarade bergakungen, aldrigI Menniskorna
ha bedragit dig, då de sagt, att jag är ett troll. Jag är
din gode ande. Se in i mina ögon, Karin, kan du finna
mera trofasta blickar än mina?
Jag såg upp i hans ögon och fann dem vara sköna.
Han såg tillika så god ut och jag lade mitt hufvud till
hans skuldra såsom jag nu lagt det vid min konungs axel.
I detsamma kände jag, hur mina läppar berördes af
ett mjukt föremål och — jag vaknade, jag hade slagit
mina armar kring min mors hals. Hon hade kysst mig
och nu blickade jag rätt in i hennes godhjertade ögon.
— Du hade somnat, Karin, sade konungen.
— Ja! Naturen hade tagit ut sin rätt och när jag bedt
mina aftonböner, hade jag somnat.
— Du var dock i skogen?
— Jai
— Men din mor —–––-
— Hemma hade far och mor varit mycket oroliga
öfver, att jag inte kommit åter från byn och när det lidit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0727.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free