- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
744

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 744 —
mig och mitt exempel, så skall fienden snart nog bittert
ångra det motstånd, han vågar göra! _
Nu bugade sig narren åter för kung Erik till tecken,
att han slutat.
Tack, min Chicot, sade konungen. Det går en frisk
fläkt af käckhet och trofasthet genom dessa dikter af den
klassiske författaren, hvilken ännu är oupphunnen i diktar-
konst. Det är sanning i dikten, derför lefver den genom
århundraden, ty sanningen är evig såsom Gud.
Konungen var vid mycket nådigt lynne och Karin
Månsdotter ansåg, att det nu skulle vara en lämplig stund
att framställa en bön för den fångne junker Holger Svan-
tesson. Dock ville hon, att jungfru Helena skulle vara
närvarande, när förbönen uttalades för hennes älskade.
Karin började derför tala med konungen om sin kam-
martärna, hvilken hade en så vacker stämma och kunde
sjunga så känsligt och vackert.
- Det är som sig bör, Karin, att du har sångerskor
kring dig, du som sjelf är en liten sångfågel, svarade konun-
gen i bästa lynne.
Ers majestät! sade Karin blygsamt.
— Är jag ej längre din Erik, min lilla penat?
— Ack jo!
■ Låt mig då få höra din stämma uttala mitt namn
i stället för min titel.
— Min konungs nåd–––-—
— Min Karins kärlek är min jordiska lycka, sade
konungen afbrytande henne och tryckte sina läppar mot
hennes panna.
Det blef ett ögonblicks tystnad. Derefter sade konungen
Du vill låta en af dina kammartärnor sjunga. Låt
kalla henne. Chicot, min vän, utför befallningen.
— Eders majestät! Eder drottnings––––––
— Chicot! sade Karin allvarligt.
— Nej. fortsätt, befallde konungen.
Eder drottning, fortfor Chicot,’ är utan krona; men
man lyder hennes bud med glädje och underdånighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free