- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
789

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 789 m
efter henne, kommer hon ut till den besökande och talar
vid honom. Hon är sä van att höra förböner för fångar
och den goda menniskan, som himlen måtte beskydda och
välsigna, har räddat mången från repet.
—» Tack, kära mor, och guds frid.
Han lemnade gummans hem och vandrade upp till
slottét, der han bjöd ut sina träkärl.
Det blef dock ingen handel af; men han träffade på
en storväxt man, hvilken han slog sig i språk med. Den
jättelike mannen kände snart igen junker Holger Svante-
son under bondens förklädnad och han följde honom ut i
staden till ett härberge, som bonden tagit.
Der sutto de länge och språkade och den trofaste tje-
naren kände inga gränser för sin glädje att ha funnit sin
herre vid lif.
Samma dag fick jungfru Helena och Bolla veta, att
junkern var i staden. Karin Månsdotter fick del af nyhe-
ten och äfven hon gladdes deröfver; men hon uppmanade
Torsten att tillsäga junkern att lemna staden, innan han
blef upptäckt, hvilket lätt skulle kunna ske, om han hade
olyckan att möta någon af bevakningskarlarne i Draketor
net. Emellertid ville hon föranstalta om ett möte mellan
junkern och jungfru Helena.
Detta möte skedde äfven.
Det var en afton, som jungfru Helena ånyo förklädd
lemnade slottet i Bollas sällskap och begaf sig ut i staden.
De båda flickorna följde noga en kraftfullt bygd ge-
stalt, hvilken gick ett godt stycke förut och tycktes icke
alls höra till deras sällskap.
Han stannade slutligen vid en krämares lucka och
började se på kappor och tyger. Detta var signalen för
flickorna, som borde gå in genom porten till det hus, i
hvilket krämaren hade sin kramlåda. Torsten hade noga
beskrifvit för dem, hur de boide gå inuti huset för att
hitta junkerns bostad.
Allt lyckades väl. Det blef ömma scener, försäkringar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0793.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free