Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867 —
velat teckna åt de bugande personerna, att hon väl visste,
att hon var en fattig och ringa flicka, Jivilken nu genom
kunglig nåd blifvit upphöjd på sin nuvarande plats.
Det fanns ej en höghetskänsla hos henne, allt var un-
dergifvenhet, godhet och kärlek i en mild treenighet.
När så couren var slut, steg konungen upp och lät
genom härolder äska ljud.
Alla lyssnade till.
— På denna glädjens dag, då mitt hjerta öfverflödar
af sällhet, sade konungen, gifyer jag dig till, min hulda
drottning, tre. önskningar, hvilka du högt må uttala här i
denna församling, der blomman af mitt svenska folk kom-
mit tillsammans för att helsa dig som sin drottning. _
Tala, hvad önskar du, drottning Karin?
Dyre konung, min höge gemål, svarade drottnin-
gen, mm första bön må vara: Upplåt fängelsets portar för
alla oskyldiga fångar.
— Ditt goda hjerta, Karin, förnekar sig aldrig.
Ater gjorde konungen ett tecken till härolderna, hvilket
förkunnade att konungen äskade ljud till församlingen.
Eder alla, som det vederbör, sade konungen, för-
kunnar och befaller jag, att I skolen fara varliga fram med
de fångar, som blifvit er anförtrodda till ransakning. Jag
befaller eder, att, der ingen sak synes, ingen tortyr får an-
vändas, utan skola fängelsedörren öppnas, på det att blott
de grofva brottslingarna, hvilkas sak ligger i öppen dag,
må blifva straffade. Karin, Sveriges drottning, min höga
gemål, har uttalat sin önskan, att alla oskyldiga fångar
måtte lössläppas. — Ske alltså1
— Gud signe drottning Karin! ropade en kraftig stämma
i salen.
— Gud signe drottningen! ifyllde genast en massa rö-
ster och fanfarer klingade, pukslag dånade.
När allt åter var tyst, sade konungen:
— Din andra önskan, Karin?
— Dyre konung, min höga gemål, började drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
