Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 868 —
åter, låt under denna fest hugsvala de arma sjuka på denna
stads helgeandshus.
— Det är dig beviljadt, Karin. Åter gör sig ditt ömma
och ädla hjerta gällande.
Han förkunnade äfven denna drottningens önskan och
befallde, att den skulle utföras.
— Lefve drottningenI ropades åter och ånyo tonade
fanfarer och bullrade pukor.
— Din tredje önskan, frågade nu konungen.
— Dyre konung, min höga gemål, svarade drottntngen,
sedan jag nu tänkt på fångar och sjuka, vill jag tänka på
trogna tjenare. Min konungI Låt slå till riddare junker
Holger Svantesson Grip, sonen till den tyvärr med orätt
afrättade ädle herren Svante Holgersson Grip till Hjorts-
berga.
En mörk sky drog vid dessa ord af drottningen öfver
Göran Perssons vederstyggliga ansigte.
Drottningen fortfor.
— Förena med junker Holger, sedan riddarslaget skett,
jungfru Helena Eskilsdotter Soop, dotter till det ädle riks-
rådet herr Eskil Torstenson Soop till Mälsåker. Junker
Holger Svantesson har varit en oskyldig fånge, och sedan
han kommit ur fängelset har han tjenat eder, kung Erik
och mig i en ringa skepnad, till dess att han trodde sig
kunna utan fara för sin frihet uppträda i sin verkliga ge-
stalt.
Jungfru Helena Eskilsdotter har af kärlek till junkern
lemnat sitt hem vid Mälsåker och sedan tjenat Ers Majestät.
Hon har blifvit misskänd. Oskyldigt har hon lidit skam-
straff i hlotta linnet vid bykyrkans port; men hon har ändå
eJ upphört at tjena oss. — Under min konungs sorgliga
svaghetstid på Svartsjö, voro dessa personer ständigt i Ers
Majestäts närhet och utan deras hjälp hade jag icke kun-
nat gifva min dyre konung den vård, som var af nöden.
— Belöna dem, dyre konung, min gemål!
Ivonungen svarade intet på några sekunder efter det
att drottningen slutat tala. Slutligen sade han dock:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
