Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
och på samma gång visar det sig, att orsaken till
sjukdomen ingalunda var enbart fysisk och att ett visst
själstillstånd, om det än icke framkallar kroppens
sjukdom, i hvarje fall föregår den. En ytlig betraktare kan
till och med tro, att Gogol inbillar sig eller låtsar sig
vara sjuk. »Han ansåg sig obotligt sjuk och var
färdig att fråga all världens doktorer till råds, ehuru han
till det yttre föreföll frisk och sund», anmärker en
lef-nadstecknare (Schenrok, II, 117). »Han förvånade mig»,
berättar S. T. Aksakov, »genom att börja klaga öfver
sin sjukdom och påstod rent af att han var obotligt
sjuk. Jag såg på honom med förvånade och tviflande
ögon, ty han föreföll frisk, och frågade: ’På hvad sätt
är ni sjuk?’ Han gaf ett obestämdt svar och
förklarade att ’lians onda satt i tarmarna’.» Från Rom
skrifver man 1840: »Gogol är förskräckligt pjunkig...
Han tänkte ej på annat än sin måge, och ändå kunde
ingen af oss äta så mycket makaroni, som han ibland
slefvade i sig.»
Gogol var öfverhufvud förtjust i mat:
frosseri-djäfvulen frestade honom till lifvets sista stund. De
från barndomen välbekanta lillryska läckerheterna hägra
poetiskt för honom, då han skildrar det nattliga
kalasandet i Gammaldags herrgårdsfolk, sago-frikadellerna,
som af sig själfva flyga en i munnen, och Peter
Petro-vitsch Pjetuchs icke mindre sagolika fiskpastejer. Det
estetiska frosseriet är en anknytningspunkt mellan
»munken» Gogol och munken Rabelais.
»Han skildrade för mig», skrifver skalden Jasykov
från Paris, »allt det egendomliga i sin troligen inbillade
sjukdom: det finns inom honom fröen till alla möjliga
sjukdomar; vidare berättade han om sitt hufvuds
alldeles säregna skapnad och sin mages onaturliga läge.
Några berömda läkare i Paris skulle ha undersökt och
klämt på honom och funnit, att hans måge sitter upp
och ner.» Några veckor före sin död gjorde han på
Grigori Danilevski intryck af att befinna sig vid
blomstrande hälsa.
På grund af dylika utlåtanden skulle man kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
