Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
draga den slutsatsen, att Gogol gör sig till och drifver
gäck med sina vänner. Men det är icke så; hans
sjukdom är, hur fantastisk den än må förefalla, fullt
verklig — han dog ju af den. Ifall sjukdomen till stor
del kommer sig af hans inbillningar, så komma nog
i än högre grad hans inbillningar af hans sjukdom.
Så här beskrifver han själf den vanliga gången af
sina anfall:
»Midt under fullkomlig hälsa och själsligt lugn,
ja till och med som ur öfvermåttet af hälsa och
lifskraft framväxer en till en början dunkel och skenbart
orsakslös men oemotståndligt växande irritation; sedan
kommer en plötslig fasa: en panisk skräck bokstafligen,
ett ohyggligt skri i den molnfria middagstimmens
stillhet. Sedan en sjuklig själsångest, som icke kan
beskrifvas ... Jag försattes i ett sådant tillstånd, att jag
formligen icke visste hvar jag skulle göra af mig, hvar
jag skulle söka skydd. Inte i två minuter kunde jag
hålla mig stilla, vare sig på sängen eller på en stol
eller på fötterna. Å det var förfärligt!...» »Jag
öfver-fölls af den nervösa upphetsning, som förvandlar hvarje
bild som flyger genom tankarna till en jätteskepnad,
hvarje i minsta mån angenäm känsla till en sådan
förtärande fröjd, att människonaturen ej förmår uthärda
den, och hvarje dyster känsla till ett det mest pinande
svårmod; sedan följde svimningsanfall och slutligen ett
fullkomligt somnambuliskt tillstånd.» — »Hela mitt
inre är i olag», bekänner han 1849, tre år före sin
död. »Jag ser till exempel, att någon snubblar; tvärt
griper inbillningen detta material och börjar bearbeta
det — och allt i de mest ohyggliga spöksyner. De
pina mig till den grad, att de beröfva mig sömnen
och alldeles uttömma mina krafter.»
Alltså, den första rubbningen af jämvikten
försiggår icke i kroppen och icke i själen utan någonstädes
djupare, i det allra innersta af hans väsen — månne
ej där hvarest kropp och själ ännu icke äro två utan
ett? Något slags disharmoni och söndring uppstår i
kroppens och själens ursprungliga enhet och samdräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
