Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Gnistan af medvetande slocknade, och han befann sig
i ett än större mörker. Hur skulle andra kunnat se
honom, när han icke såg sig själf? Åter blandades
allt om hvartannat: nytt och gammalt, evigt, universellt
och tidsbetingadt, bysantinskt eller ryskt, den yttersta
föreningen och den yttersta splittringen. I stället för
den utlofvade syntesen af kött och ande, jord och
himmel får man en mer än någonsin olöslig antites.
»Att lefva i Gad betyder att lefva utom kroppen,
men detta är omöjligt på jorden, ty kroppen är med
oss.» Om så är, då är också själfva kristendomen
omöjlig. »Må det hädanefter synas er som vore ni
alls icke till.» — »Förgäten er själfva som om ni alls
icke funnes till i världen.» Icke någon del af eller
egenskap hos köttet, jorden, kärleken till sig själf —
utan allt kött till själfva sitt väsen, såsom mystisk
princip, är motsatt den andra principen såsom ondt är
motsatt godt, det eviga ja det eviga nej, såsom det
djäfvulska är motsatt det heliga och gudomliga. Fysisk
hälsa är ett djuriskt tillstånd. »Själen förkväfves af
kroppen ... Människan är så benägen att förfäas, att
det är farligt att önska henne» hälsa och lycka.
Endera Gud eller djur — men icke gudamänniska. I
stället för det heliga köttet okroppslig helighet. Anden
är negationen af köttet, Gud negationen af världen.
Icke negation för bejakelses skull utan blott och bar
negation. »Det eviga lifvet i förhållande till det
timliga är detsamma som allt i förhållande till Intet.»
En gång i tiden trodde Gogol, att »det gifves
lidelser, som icke bero af människans val... På grund
af en högre vilja komma de, och det är i dem något
evigt, dragande och aldrig tystnande... Det gör
detsamma om de komma i en mörksens skepnad eller
såsom ljusa uppenbarelser — i båda fallen hafva de
ett för människan okändt godt till syftemål...» Det
bor i dem en »himmelsk vishet», något slags
gudomligt »mysterium».
Då Gogol skref detta, skulle han ha förstått
hvarför Herrens eget lidande kallas för hans »passions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
