Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jernvägsfärd mellan Constantine och Batna. — Reskamrater. — En Spahis-kaptens skizzer och profetior. — Flamingos. — Diligensfärd till Biskra. — Öknens port. — Ankomst till Biskra. — Första kapplöpningsdagens slut. — Andra kapplöpningsdagen. — En Fantasia. — Tredje dagens fortsättning med kameler. — Vår altan i hôtel du Sahara. — Middag med „cousscoussou“. — Månskenet i Biskra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligtvis som ohyggligt kall — kröpo vi kl. 5 om morgonen i
diligensen afgående till Biskra. Kupén i dessa diligenser
har alltid tre afskilda platser och två af dem upptogo vi.
Den tredje hade Monsieur Duléry, — den unge
civilingeniören, vår reskamrat från föregående dag. Färden räckte
tretton timmar och det säger sig sjelf, att den blef rysligt
tröttsam. Vi skakades utan tecken till banad väg öfver
småsten, inuti vattuflöden, som gingo upp till axeln på
hjulen, mellan breda remnor i den förtorkade flinthårda jorden
och gjorde de vådligaste svängar under full karrier — ty
dessa beundransvärda arabhästar galopperade nästan hela
tiden och ombyttes märkvärdigt sällan. Och tänk! — de af
Spahiskaptenen så hemskt bebådade stjelpningarne uteblefvo
till vår glada öfverraskning.
Men för hvarje vådligt tillbud, för hvarje lutning af
diligensen, som hade en utmärkt skicklig kusk, bugade sig
den unge fransosen och kungjorde med komiskt allvar:
— Det blir ingen stjelpning af den här gången, mina
damer! —
En andra, en tredje, en fjerde, en femte gång och
fortfarande under hela dagen blefvo våra skrämskott
förvandlade till skrattsalfvor af samma humor i den
punktligt af Duléry afgifna rapporten: att det icke heller den
här gången „ville blifva något utaf“.
Ja, vi djerfdes skämta af hjertans lust, — ordentligt
drifva med den manhaftige Spahiskaptenens dystra profetior!
Fullkomligt helbregda uppnådde vi vid middagstiden
stationen i den första oasen, El-Kantara (öknens port),
öppnande, mellan höga, lodräta klippor genomlupna af en
hvitskummig flod, utsigten öfver en skog af 15,000 yppiga
dadelpalmer[1] och den första anblicken af ökenranden i fjerran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
