Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jernvägsfärd mellan Constantine och Batna. — Reskamrater. — En Spahis-kaptens skizzer och profetior. — Flamingos. — Diligensfärd till Biskra. — Öknens port. — Ankomst till Biskra. — Första kapplöpningsdagens slut. — Andra kapplöpningsdagen. — En Fantasia. — Tredje dagens fortsättning med kameler. — Vår altan i hôtel du Sahara. — Middag med „cousscoussou“. — Månskenet i Biskra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, denna vy är en af de storartadt praktfulla! — Jag ville
kalla den högtidlig, sedd ifrån bron, som är kastad öfver
floden mellan de nära till hvarann hopträngda klipporna!
Här förtärdes en knapphändig middag, och jag fruktar för
att kaffet serverades med kamelmjölk åt dem, som ej nöjdes
med café noir. Och så fortsattes färden under samma
vådor för stjelpning och samma tur att slippa undan med
blotta skrämseln och M. Duléry’s: — „Ce n’est pas encore
pour cette fois!“ Mörkret hade redan inbrutit, när diligensen
aflemnade oss med hela armar och ben vid hôtel du Sahara,
det enda hotellet i oasen Biskra, der vi, allt fortfarande
beskyddade af vår vänlige lille Res-Nisse, fingo två rum,
primitivt möblerade visserligen, men vettande utåt en altan, som
upptog hela husets fasad, och dit vi ensamma hade tillträde.
Öfver gatan hade vi utsigt åt en stor trädgård med en hel
hop af tropikens buskar och trän, hvaraf jag blott till
namnet kände korkträdet, palmerna, sykomorer, plataner,
mimosor, orange — och fikonträn, m. fl. — Magnolior,
daturor, accacior och andra vackra buskväxter stodo redan i
full blom mellan callor, kaktus och aloë. Men det var blott
obestämda konturer af allt detta, som skymtade för vår
blick, ty mörkret hade, som sagdt, inbrutit och månen var
än ej uppgången. Trötta som vi voro af färden, — hvilket
må förlåtas oss — beredde vi oss att gå till hvila, då,
plötsligt, en sällsam musik nådde våra öron och piggade
upp våra domnande lifsandar fullkomligt. Vi skyndade ut
på vår altan och sågo hela långa gatan nedanför densamma
vimla af besynnerliga skepnader, i hvita burnusser, i
brokiga kaftaner och andra både möjliga och omöjliga
kostymer, somliga blott med de knappa dimensionerna af små
förkläden.
Hela detta sällskap uppstämde en musik, hvarom man
ej kan göra sig en idée i Europa: — pipor, tamburiner,
rörflöjter, tam-tam accompagnerade det vildaste tjutande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
