Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnant Schwätzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och satte sig. Den vällustdruckne slog an några
ackorder. Schwätzer hade lyckats övertala.
Stjärnan började om igen.
— Det var väl elva jäklar, tänkte Gustav
Abraham. Får en inte sjunga med, när en har betalt
sin biljett och kan visan!
Och Gustav Abraham klämde i en gång till,
denna gång ljudligt, ty han var arg och ville visa
att nog var han lika god som den där majan —
— — vad det beträffar att vara musikalisk, så,
jäklars blod!!
Sången tystnade ögonblickligen, stjärnan
tycktes tänka på svimning, ackompanjatören slog ihop
nothäftet och löjtnant Schwätzer vrålade:
— Kör ut karlen! Finns det ingen som vill
kasta ut karlen?
— Dä törs vi inte! hördes blygt en röst ur
auditoriet. För då få vi smörj.
— Ja, är det så, så kan jag gå själv, sade
Gustav Abraham, reste sig, gick ut och stängde
dörren med ett skratt som ekade mot sjöbodarna
på andra sidan viken.
I sublimt ädelmod fortsatte stjärnan verkligen
sin avbrutna aria. Vem skulle ha gjort det under
liknande förhållanden? Skulle Patti? Skulle
Arnoldson? För visso icke. De skulle ha fått
hysteriska anfall och kastat sig baklänges och bara
sparkat litet med ena bakbenet. Men kanske den
här stjärnan inte var riktigt av samma storlek
som de.
Aftonen blev ostörd och njutningsrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
