Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnant Schwätzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efteråt superade Schwätzer naturligtvis med
stjärnan och den vällustdruckne och lyckades till
och med få dem hem till sig på ett glas av
varorna, som de kortsynta och kallsinniga
sommargästerna försmått. Så följde han dem till hotellet
och ämnade återvända hem nöjd med sin dag.
Doggen var också med.
Nå — han kom också hem, men litet senare
än han tänkt sig.
Oktobermånen sken matt bakom ulliga moln.
i skuggan av syrenbusken vid Schwätzers grind
stod Gustav Abraham och väntade. Han började
tycka att han väntat nog och det gjorde honom
inte gladare. Då Schwätzer tog i grindhaspen,
klev Gustav Abraham fram. Schwätzer kände att
en stor fara hotade.
— Det var ju du, din toker, som ville låta
kasta ut mej! Var det inte det? Sjung ut bara!
Schwätzer ville hastigt ställa grinden mellan
sig och den fruktansvärde, men en järnhand grep
honom i kragen.
— Ja, du behöver inte svara, om du inte vill.
Jag svarar både för dej och mej. Du tosas med
våra flickor här, din vettvilling, och bär dej åt
som en stolle mot gammalt folk också. Och så
vill du kasta ut mej. Vill du slåss, så säj ifrån!
Jaså, du vill inte det? Då ska du bara få ett
enkelt kok stryk, och det så du minns’et. Här
ska du få se, vems ande du guppar med!
Och nu började den värsta vals Schwätzer
varit med om i sitt liv. Ett krig med alla dess
fasor kan inte ens för en reservlöjtnants fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
