Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI. Poes diktvärld - Poes stil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intima beroende av den logiska sidan av Poes intellekt.
Han finner den vara ett logiskt uttryck för hans konstnärs-
vilja, och detta överensstämmer med den uppfattning som
här nyss gjorts gällande; men då han tyckes anse, att den
överhuvud alltid är ett fullt medvetet sådant uttryck, synes
han mig gå för långt. Det är sant, som Lauvriére säger,
att Poe icke har en stil utan många — vad prosan beträlTar
snart sagt en för varje verk — men i anslutning till vad
jag förut sagt måste jag som min uppfattning betona, att
detta högst väsentligt beror på den intensitet, varmed Poe
lever sig in i det själstillstånd han skildrar ^.
Hans oerhörda styrka i sådant avseende utgör en do-
minerande faktor i hans originalitet som diktare. Men
det är ej blott hans sätt att se och genomleva, som kon-
stituerat denna originalitet; det är även och kanske allra
främst den fullkomligt säregna arten av hans drömvärld
och den enastående hörselskärpa, varmed han förnimmer
trevandet av det omedvetnas klängväxter mot dagsmed-
vetandets fönsterrutor, som ge hans diktarindividualitet
dess signatur — sålunda ingalunda blott hans »method»
och »power of words». Jag önskar här så mycket star-
kare framhålla denna min åsikt, som den följande under-
säregenhel har där, synes det mig, en om euphuismen erinrande
karaktär, ehuru alliterationen blott undantagsvis kommer till an-
vändning. Måhända kan det därför förtjäna nämnas, att Poe (se
Woodherry II, 295) var förtrogen med lord Berners’ Froissart-över-
sättning, vilken av den nyaste forskningen anses ha bidragit till euphu-
ismens gestaltande.
’
Som en kuriositet må nämnas, att några kritici, däribland
särskilt Ransome (s. 136) äro benägna att finna Poes språk, i synner-
het i lyriken, understundom erbjuda något främmande, något ut-
ländskt, vilket först stöter men vid förnyad läsning kan giva stilen
ökad charm. En främling kan helt naturligt ej gärna döma härom.
Det må blott erinras om att Poe ej är den ende betydande lyriker,
om vilken dylikt blivit sagt. Liknande anmärkningar ha t. ex. gjorts
mot Musset och Heine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
