Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIII. Lyriken som form - Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
the application of the refrain — the refrain it-
self remaining, for the iiiost part, iiiivaried» .
vad rimmet beträffar, har tidigare framhållits vilken
betydelse Poe tillmäter detsamma. Det är för honom den
axel, kring vilken diktens musikaliska mekanism vänder
sig. Under sådana förhållanden är det ganska märkligt
att se, att han ej ens i sin högsta stil ryggar tillbaka för
excentriska rim av det slag, som man skulle kunna kalla
det studentikosa: rimmen Dian — dry on — Lion och
kissed her — vista — sister i Ulalume. Denna be-
nägenhet framskymtar redan i Al Aaraaf, där Poe själv
i en not refererar passagen:
Some have left the cool glade, and
Have slept vvith the bee —
Arouse them my maiden
On moorland and lea
till Scotts
O were there an island
Tho’ ever so wild,
Where woman might smile, and
No man be beguiled.
I Scotts ballader förekomma åtskilliga liknande rim. By-
ron använder dem som bekant ej så sällan, särskilt i Don
Juan, Shelley näppeligen i högre stil men väl t. ex. i Peter
Bell the third:
Hell is a city much like London —
A populous and a smoky city;
There are all sorts of people undone,
And there is little or no fun done;
Small justice shown, and still less pity.
Såsom jag jämväl i det föregående framhållit, fmner
Poe (let oväntade rimmet erbjuda en tacksam effekt:
’ XIV, 199.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
