Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVIII. Hoffmanns inflytande på Poes novellistik - Poes smånoveller och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258
mar sig Poes, och där skildringen också är förlagd till en
sällsamt, ensligt belägen ö.
Bon-Bons tydliga beroende av en passage i Kreisler-
iana har förut berörts.
I Poes The Sphinx ger en insekt på grund av ett per-
spektiviskt misstag berättaren intryck av att vara ett väl-
digt och underligt odjur. Detta erinrar ju något om HofY-
manns Haimatochare, den sällsamma insekten, som tages
för en flicka och vållar en dödlig strid mellan två vänner.
Wächtler anser att »die Idee, ein Insekt als Mensch öder
Ungeheuer einzufiihren, sich nicht so leicht unabhängig in
verschiedenen Köpfen bilden diirfte» \ Ehuru saken givet-
vis kan diskuteras, förefaller mig dock sannolikheten rätt
starkt tala för att Poe även här fått en impuls från Hoff-
mann. Han har i så fall här gjort på samma sätt som dä
han begagnade sig av Die Jesuiterkirche eller Doge und
Dogaressa och blott tagit fasta på själva huvudidén: möj-
ligheten att genom utnyttjande av insektens fantastiska ut-
seende åstadkomma en förbryllande effekt.
Ganska stark är likheten med Hoffmanns bisarra in-
fall i A Predicament, där en blåstrumpa. Miss Zenobia,
som sticker ut huvudet genom en glugg i ett tornurs ur-
tavla, får det avskuret av visaren och därefter för en kon-
versation med sitt på marken liggande huvud. Än intres-
santare är på sätt och vis överensstämmelsen mellan The
Devil in the Belfry, i vilken historia djävulen ställer till all-
män förvirring och förtvivlan i en holländsk by genom att
konstra med dess klockor, och en av Arvéde Barine med-
delad anteckning av Hoffmann, vilken i hennes återgivande
lyder:
R é v e. La police enléve toutes les horloges piibliques et cori-
fisque toutes les montres, parce qu’on veut confisquer le temps. La
police méme ne refléchit pas qu’elle méme n’existe que dans le
temps.
’
1 Wächtler, s. 102.
2 Wächtler, s. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
