Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var under hela måltiden så älskvärd, lekfull
och öm mot sin man, att den stackars Rudolf
blef alldeles förtrollad. Men Lavinia var icke
riktigt lugn, ty hennes blick hade följt
brodern, både när han gick upp och åter kom
tillbaka, och hon tyckte ej om Julias sätt ined
grefve Adrian, ehuru det var Julia så
fullkomligt likt att man ej kunde undra deröfver.
Ludvig hade ej gifvit akt på något. Han
var i dag den gladaste och trefligaste värd,
man ville önska, och sedan skålen för damerna
blifvit tömd, erinrade han grefve Adrian om
den under föregående dagen af honom väckta
frågan i afseende på drak-snipans döpelse.
“Hon borde väl egentligen," sade grefven,
"uppkallas efter en af sina skyddsgudinnor,
men för att icke utkasta något oenighetsfrö
om företrädet, så...“
"... afstå vi derifrån!" afgjorde Lavinia.
“Låt oss kalla henne efter Fritiofs skepp!"
föreslog Julia.
"Bra, bra, hon skall heta Ellida.. Vare
det så!“ Och nu dracks Ellidas skål för ännu
många lyckliga och angenäma turer under
sommaren. Följande dagen skulle hennes namn
högtidligt målas i aktern jemte daton för
hennes första resa.
“Ooh som vi nu äro församlade i
gröngräset och icke hafva med några
salongsan-språk att göra, så sjunger jag en sång till
Ellidas ära.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
