Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man trodde icke sina ögon, sina öron, då
man fick se ryttmästaren upptaga gitarren,
hvilken blifvit medtagen för Julias räkning.
Hans röst var mycket öfver medelmåttan,
och med stark och fyllig stämma och en
behaglig ledighet sjöng han en af Fritiofs
sånger. Ett dubbelt eko från §ällen upprepade
hvarje ord.
“Nå, det kallar jag en verklig
öfverrask-ning!“ utbrast Julia, klappande i händerna, då
ryttmästaren slutat. “Jag vill just undra,
hvarför Lavinia tegat med denna sin herres och
mans talang.“
“Emedan jag aldrig förr än nu haft
tillfälle att dömma om den !tt sade Lavinia, genom
hvars bröst en bäfvande darrning ilade. “Men
till straff derföre dömmer jag honom till ännu
en sång, då vi i månskenet fara hem.“
Och när aftonen kom, när det lilla
sällskapet återvände, efter en den gladaste dag,
tillbragt i Guds gröna natur, när Ellida, sakta
som en simmande svan, flöt utåt ån, försilfrad
af månens glänsande skimmer, när lxolmame,
stränderna, ja sjelfva säfven och näckrosorna
speglade sig i det mörkblå vattnet, sjöng
Ludvig om igen, och bergen och fjällen sjöngo
skönare, klarare än förut sitt eko till de
öfver-strömmande känslor, hvilka från hans själ, hans
ögon sökte sig en väg till Lavinias hjerta.
Då Ellida landade vid paviljongen, i
skuggan af dess höga träd, och hvar och en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
