Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om doktorn är hemma och i ögonblicket kan följa
mig!»
Men fru Manning, vars fåfänga och blygsamhet i
lika grad voro sårade, först över att hava blivit så
sedd av en man, sedd i den djupaste negligé, och sedan,
vilket kanske var än värre, att på sätt och vis ändå
icke hava blivit sedd, utan ansedd som en simpel
»människa», fru Manning kunde, delad mellan tvenne
så mäktiga förtrytelser, ej giva något svar åt den,
som så djupt förorättat henne. Hon skrek i det stället
så mycket högre, tills efter några ögonblick doktorn,
som hört förstugudörren knarra, yrvaken kom ut i
rummet, där han till sin bestörtning såg sin fru med
schalen släpande efter sig fly in i sängkammaren.
Den främmande, som förstod, att han nu hade
doktorn själv framför sig, anhöll i korta, avbrutna
ord att denne strax måtte följa honom. »Min herre»,
tilläde han med en röst, som, ehuru den darrade av
sinnesrörelse, likväl något smakade av högmod, »det
är ej något vanligt sjukbesök: saken är av yttersta
vikt, varför jag anhåller, att ni utan minsta dröjsmål
måtte hava den godheten att göra mig sällskap!»
»Jag hoppas, min herre», svarade vår hederlige
doktor litet stucken, »att ni icke fordrar, att jag skall
springa i nattrocken heller?» Och med en snäsig
åtbörd, den Manning aldrig skulle visat en fattig,
ödmjuk man, slog han igen dörren och drog sig tillbaka
i den äktenskapliga helgedomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
