Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När doktorn klätt sig, viskade hans hustru efter
honom:
»Söte min välsignade vän, jag är nästan ihjälskrämd!
Du är väl så snäll, Manning lille, och talar om någon
smula, då du kommer hem?»
»Ja, om besväret att öppna!» sade doktorn, då han
tillslöt dörren, men han sade dessa ord i en ton, som
hans hustru ännu icke hört. Ljudet var likväl länge
sedan försvunnet, då hon började reda dem. Hennes
man och främlingen voro borta.
Nu lade sig fru Manning ned att gråta.
Hon ville just veta vad hon hade att göra med den
där landstrykerskan, olycksmänniskan bakom
för-hänget. Var det icke alldeles som förgjort, att hon, en
ärbar hustru, måste hava så många förtretligheter
för den där slinkans skull? Och Manning, ja, det är
just en hygglig och tacksam man! Han kunde ju ändå
omöjligt veta annat än att jag öppnade av ren välvilja.
Ack, de männen, de männen! När kommer den dag,
då de lära sig inse sin hustrus värde?»
Medan fru Manning grubblade över detta kinkiga
ämne, vilket så ofta varit föremål för en sömnlös äkta
hälfts betraktelser, följde doktorn med hastiga steg
den främmande nedåt gatan utan att någondera
avbröt tystnaden.
»Jag tror, herr doktor», sade slutligen officeren, då
de voro helt nära fru Björkmans boning, »att ni förut
är fullkomligt underrättad om, att en ung dam . . ,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
