Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag vet. Och jag har förmodligen äran att tala
med . . .»
»Alldeles, herr doktor! Er skicklighet är i närvarande
ögonblick hela mitt hopp, mitt enda hopp. Jag säger
icke mera, men låt mig blott tillägga, att ni kan vara
förvissad det ett passande arvo ...»
»Åh, det är god tid att tala om det!» avbröt Manning
tvärt. »Jag gör min plikt hos vem som kallar mig utan
avseende på stort eller litet arvode.»
»Det tror jag visst, men naturligtvis måste det
finnas vissa grader i en läkares omsorg.»
»Naturligtvis efter sjukdomens, men aldrig efter
patientens vikt!» Vid dessa sista ord, dem doktorn
uttalade med eftertryck, försvunno herrarna i
förstugan. Efter en sakta knackning öppnades dörren
inifrån, och de befunno sig i den examinerade fruns
yttre rum.
»Hur är det?» frågade den främmande ängsligt och
smög på tå till det inre rummet. Men fru Björkman
återkallade honom med en hastig vink, varefter hon,
utan att lämna något annat svar än en skakning på
huvudet, började tala sakta med doktorn, under det
denne avtog ytterrocken och värmde sig vid elden.
Sedan några andra förberedelser blivit iakttagna,
varunder den unge officeren än med alla tecken av
förtvivlan och otålighet kastat sig på soffan, än med
bedjande åtbörder fattat doktorns händer, upplyftes
förhänget helt litet. Ett svagt lampsken kastade där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
