- Project Runeberg -  Vindskuporna /
91

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mannen, genom hvars hand hon blifvit hvad hon nu är, den
styfva nippertippan!»

»Ursäkta, farbror — jag mår icke rigtigt bra!» yttrade
Wiliam, tog hatten och gick ut för att göra en vandring i skogen.
Det var honom nödvändigt att i detta ögonblick bli ensam.

Då han sent på aftonen återkom, hade Pellander
insomnat, och för denna enda gång sof han så med alla
sinnen, att Wiliam lät bära honom ut i stugan, hvarefter han
upptände ljusen och satte sig till arbetsbordet för att i
floden af sina göromål söka släcka de heta känslor, som satt
hans blod i brand.

Till alla landsändar i länet kommo svartkantade bref.
Välborne herr Malkolm N. på Malkolmsnäs hade stilla
af-somnat. En ståtlig begrafning bevarade hans minne i tre
hela veckor, men under den fjerde talades ej om annat än
den rika, förnäma arftagerskan, som för vintern i
grosshandlare P:s hus vid torget hyrt första våningen. Fram på
våren ämade hon flytta ut" till Malkolmsnäs.

Emellertid bodde fru N., som snarare med fruktan än
med glädje motsåg förändringen i dotterns öde, qvar i sin
lilla vindskupa: hon ville der afvakta tiden, då den stora
våningen skulle tagas i besittning. Men Marie Louise var
nästan beständigt på Segerstad, der äfven vi vilja göra ett
flygtigt besök.

Det är en kulen höstafton, en sådan som eger förmåga
att väcka melankoliska tankar.

I salongen på Segerstad, genom hvars breda antika
fönster en månstråle kastade sitt brutna skimmer långs det
mörkbonade golfvet, satt, vårdslöst uppkrupen i en fåtölj och
med ena foten hvilande på kanten af en svällande pall,
Marie Louise, och stirrade tankfullt på månstrålen, hvilken
för hennes inbillning utvidgade sig till en hel månflod, på
hvars fantastiska yta sällsamma bilder sväfvade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free