- Project Runeberg -  Vindskuporna /
119

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likväl för klok att blottställa någon sida, som kunde
betäckas: han såg alltså med ett frågtecken på sin fastmö.

»Advokaten Pellanders ärende!»

»Ah, hvad de småstäderna äro odrägligt ledsamma —
hela staden blandar sig i individens affärer! Jag försäkrar
dig, min älskade, att detta är fen bagatell, fullkomligt
oför-tjent af din uppmärksamhet och som redan är rangerad.»

»Med förbindelse att honorera skuldsedeln efter två
månader, gissar jag — det var ju till två månader
härefter, som jag i går, på din enträgna begäran, utsatte vårt
bröllop?»

Wallden rodnade starkt. Likväl var det med den
mest förtjusande kontenans som han yttrade: »Sex veckor,
min engel!»

»Ja, så var det — men du kan i alla fall icke ha
mindre än ijorton dagar på dig för att göra dig förtrogen
med dina nya affärer.»

»Du viil såra mig, dyra Märie Louise!»

»Långt derifrån... jag vill blott, att vi rätt förstå
hvar andra. Dina affärer äro i grund förstörda, och
ingenting är naturligare än att du söker reparera dem.

»Ack, Marie Louise, du kan väl icke tro, min älskade,
tillbedda Marie Louise, att jag af en så oädel bevekelsegrund
skulle med denna ifver ha sökt vinna den lycka, som du
ändtligen tilldelat mig!»

»I det förhållande, hvari vi nu stå till hvarandra»,
återtog Marie Louise, »anser jag bäst, att vi alltid visa ett
öppet förtroende, och för att således göra en början vill jag
säga min tanke rent ut: Jag tror det denna önskan till en
stor del ingått i dina beräkningar, men att du derjemte har
så mycket personligt tycke för mig som kan erfordras för
att förhöja nöjet i att bli en behållen man. Med ett ord:
jag betviflar icke att, i fall du på samma gång — jag
förutsätter det endast — skulle friat till någon qvinna, som varit
rik och ful, du föredragit mig, såvidt det berott på ditt
val.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free