- Project Runeberg -  Vindskuporna /
120

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wallden stod bokstafligen förstenad. Marie Louise skulle
således veta.. . Hvad vore nu att göra? Ingenting annat
återstod än att begagna sig af det exempel i förtroende,
som hon gifvit, men det måste vara fint, ej alldeles öppet.

I följd af denna tankegång kastade han sig häftigt ned
bredvid sin fästmö, tog hennes hand och stammade: >Marie
Louise, kan du tillgifva mig — det skedde i ett ögonblick
af vansinne och förtviflan, då jag fullkomligt misströstade om
att få ega dig! Men jag afbröt genast denna galenskap.

»Du?»

»Ja, vid min heder!»

»Och i annat fall hade du kunnat erhålla denna
arf-tagerskas hand?»

»Skulle den», svarade löjtnanten med smickrande röst,
»som. vunnit Marie Louise, behöfva frukta afslag från en
liten medusa?»

»Nej, nu går det nästan långt!» yttrade Marie Louise
i en ton, som lät särdeles skärande i fästmannens öra: den
var icke kall, icke häftig, men den uttryckte något vida
värre.

»Hvad menar du, min älskade?»

»Att du måtte ha mycket klent minne ... men låt oss
afbryta detta ämne! Du skall alltid finna mig benägen att
med slutna öron upptaga hvad som kan komma till min
kunskap i afseende på din förflutna lefnad, men märk: i allt
hvad du hädanefter företager dig, tar jag del! Fläckar du
din egen heder, så fläckar du äfven min — men jag hoppas,
att du ej skall göra något, hvaröfver jag behöfver rodna.»

»Nej, vid gud, du öfvermenskligt idealiska qvinna, med
tänkesätt så upphöjda, att ingen af ditt kön eger dem
sådana, tro mig — jag svär det dyrt — att hela min lefnad
skall helgas dig och hedern 1 Aldrig en hemlighet för dig,
aldrig en handling, som jag skulle ens önska att gömma
för din blick!»

Löjtnanten sväfvade på stegen till högre sferer. Han
hade varit beredd att få tumla ända ned i afgrunden, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free