- Project Runeberg -  Vindskuporna /
214

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johanna gick ut, men kunde ej neka sig att titta
genom det stora nyckelhålet. Hvad såg hon då? Jo, unga
hennes nåd kastade sig i famnen på modern, som tyst tryckte
henne intill sig, medan gossen, hvilken råkat snafva på en
ojemnhet i golfvet, föll omkull, började gråta och ropade på
mamma.

»Detta är lif, detta är poesi!» utbrast Mari^ Louise
med bitter ironi, i det hon upptog barnet och lugnade det
med en smekning. »Ack, mamma, det var för snart, för
snart som mitt öde fullbordades... Se» — hon höll den
obrutna biljetten mot eldskenet — »kan man tänka sig
något förfärligare än detta ögonblick: öfvergifven af honom,
som jag gifvit allt!»

»Han är ej värd din klagan, mitt barn, ej din smärta 1
Men döm, af hvad du nu sjelf erfar, hvad jag, som ej var
blind, led, då du, mitt hopp, mitt allt, tog det första afgörande
steget, som grundläde denna vändning i ditt öde. Sedan
dess har jag alltid varit beredd på det värsta och vill nu af
min själs innersta blott be till Gud, att min Marie Louise
icke dukar under, ty då först blir äfven jag rätt olycklig.»

»Nej, mamma, jag skall ej duka under — jag får
det ej. Men låt oss se hvad han skrifver!» Hon bröt
biljetten:

»Bästa Marie Louise!

Jag hoppas du finner att jag med all den ömhet och
omsorg, som omständigheterna medgifvit, sörjt för din
be-qvämlighet. Jag har ansett det som min pligt att ej lemna
dig handlöst i detta bekymmersamma ögonblick, då kanske
likväl mänga andra män i förtviflan skulle glömt allt.
Emellertid känner jag det öfverstiga mina krafter att här mottaga
dig: en sammanvaro i första ögonblicket skulle endast plåga
oss begge, och för att bespara oss denna ledsnad, har jag
just valt denna tid för att rangera några affärer. Jag blir
borta högst tre dagar. Med tillönskan af en god ro efter
resan, min ömma vän, och i hopp om att ha förtjent din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free