Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
underjordiska praktsalen. Ingen af de inbjudna
visste, hvem som utom honom var delaktig af äran
att få deltaga i den kungliga festen, och då de
samlades i praktsalen, bemärkte de ej heller, att de
voro tillsammans, alla, som sex år förut hade svurit
konungens död. Ej heller visste de, att från Nilen var
gräfd en underjordisk kanal, som utmynnade i salens
förstuga, tätt bredvid den enda dörren. Äfven var
kanalen väl tillsluten med en sluss, så att ingen
vattendroppe trängde igenom och allt var srayckadt
på det praktfullaste, behängdt med prunkande mattor,
måladt med glada bilder, så att ingen anade det
förderf som lurade bakom denna vägg.
Det var en lysande fest. Hundrade lågor upplyste
den vidsträckta salen som pryddes af de kostbaraste
möbler. De sällsyntaste viner flödade i gyldene
pokaler, de kostligaste rätter fyllde faten; allt, som
kunde fröjda hjertat, fanns i rikt mått; välluktande
blommor utbredde sin doft; örat smektes af glädtig
musik; danserskor fröjdade ögat med sin älskliga
konst, - alla gäster voro öfvereris om, att detta
var den herrligaste fest, som de någonsin bevistat.
Med gnistrande ögon blickade drottningen på sina
gäster, tillfredsställd varseblef hon deras glädje,
hörde yttringarne af deras förnöjelse. Då, emot slutet
af måltiden, jublet hade uppnått sin höjd, sväfvade
hennes bleka gestalt genom salen. Dcrute stannade hon
ett ögonblick i försalen kastade ännu en flammande,
med förderf hotande blick tillbaka mot dörren, -
derpå stötte hon med sin veka hand tillbaka regeln
för slussen - och störtade uppför trappan.
Hastigt höres ett åsklikt dån och brusande;
dörrarne till salen springa upp och med fruktansvärd
kraft intränger de döden medförande, skummande
böljorna. Alla äro mållösa af skräck, orörliga af
fasa; intet skri höres, intet ord talas, intet försök
till räddning göres; den som står, förblir stående,
den som ligger på soffaris mjuka bolster, reser sig
icke; det är för mycket fasansfullt, förderfvet är
för snabbt och för säkert; döden upphinner inom få
sekunder dem, alla, alla, med den fulla bägaren ännu
i handen.
Detta var hämnden af den qvinna, som man beröfvat
hennes käraste och dyrbaraste. Hon hade, efter sin
mans mord, kunnat fängsla brotts-lingarne och låta
af dornrarne döma dem till döden eller tvångsarbete
för lifstiden; men detta var ej tillräckligt för
henne. Liksom hon sjelf för -sex år sedan oväntadt,
utan förberedelse, blef beröfvad all sin lycka, så
skulle äfven, oväntadt och blixtsnabbt, förderfvet
komma öfver dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
