Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
försyndat sig emot henne. Alla skulle de vara
förenade; icke i sömnen, icke under vanliga
förhållanden, - midt under glädje och fröjd skulle
döden, i sin rysligaste gestalt träda fram för dem. De
skulle förlora sina lif, just da lifvet var dem som
Ijufvast, och innan döden grep dem, skulle de skåda
den i hela sin gräslighet. Den fulla bägaren och den
våta gr äfven!
NctLro hade under tiden ilat till ett annat rum i
grannskapet. Här hade hon redan sedan flera timmar
haft en stor eld upptänd; marken var betäckt med
glödande kol, lågorna slickade väggarne - här sökte
och fann hon döden.
Den sjuttiondeandra dagen derefter rörde sig ett långt
sorgtåg ut till Pyramiden; folket höll dom öfver den
aflidna drottningen, och då det erkände henne vara
värdig en ärlig begrafning, så insattes liket i den
redan tillredda lilla grafkammaren.
Mvii folket glömde henne ej; hennes minne förblef
i välsignelse och barnabarn och barnabarns barn
talade efter hundrade och ännu hundrade år om den
sköna Netkro.
Mera än 4,000 år äro sedan dess förflutna. Ett
främmande folk bor nu omkring Pyramiderna, främmande
ord ljuda på den heliga Nilens strand. Men kommer du
dit, till detta underbara land, ser du dessa af tiden
oförstörbara stenmassor, så skall din vägvisare, då du
står framför den mindre granitpyramiden, berätta dig
en sällsam företeelse och hvarje, i närheten boeride
Arab kan bekräfta densamma.
Stundom, i den klara stjernenatten, förekommer det,
som om ett blekt skimmer, ett hvitt sken, sväfvar
ut från Pyramiden. Träder vandraren närmare, så ser
han en qvinnofigur af öfverjordisk skönhet, höljd i
en lång, fladdrande, genomskinlig drägt. Äfven vid
ljusa middagstiden tror inan sig hafva sett den bleka
gestalten. Hon omsväfvar Pyramiden, i hvilken hon
funnit sin sista hvila, och den hvn varseblifver,
småler hon emot, så sorgset och dock så mildt, att
han aldrig kan glömma det
Det är deri sköna Nctkro, Eosenkinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
