Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Envåldsherrskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
»Hvilka äro dessa Jonier och dessa Greker»,
ropade de, »att de skola ställas framför oss?»
Hvilka segrar hafva de vunnit? Hvilka länder hafva
de eröfrat? Egyptiska hjeltar var det som under den
store Osiri - lof-vadt vare hans namn! - drogo genom
den vida verlden. Våra fäder var det som under den
oförliknelige Sesoosi hafva underkufvat alla jordens
länder. Eyijpticr var det som drogo med den obesegrade
Ramses, inga Greker, ing Q’ Jonier! Äro vi ej starkare
och mera viga än de? Äro vi ej tapprare och trognare
än de? Hafva de kanske besegrat oss, när Psaine-tik
underkastade sig hela riket? Nej! Tusentals Egyptier
stodo på hans sida och deras motståndare stridde ej,
annars hade deras lik längesedan flutit ned till
hafvet.»
Sålunda talade de i sin ära kränkta gamla
hjelteskarorna. Likväl gjorde de sin skyldighet,
och kriget slutades lyckligt. Men då de åter-komrno
hem till sina hustrur, barn, vänner och bekanta,
och der berättade huru illa de blifvit behandlade,
huru man föredragit främlingarne framför dem, då
blef harmen allmän. Den ene uppretade den andre och
slutligen brast stormen lös.
»Upp, upp!» hette det. »Om konungen bortstöter oss,
så måste vi söka oss ett nytt fädernesland. Att
utlänningar föredragas oss, den skymfen tala vi icke.»
Och öfver allt bröto krigarne upp, lemnade hus och
falt, hustru och barn i sticket, samlades till sina
regimenter oc]j drogo med sina anförare i spetsen
bort ur det land, hvars konung ej längre behandlade
dem som sina barn.
När underrättelsen om denna fruktansvärda och farliga
utvandring kom till Sai och Psametik, förskräcktes
han högligen. lenast skickade han några fältherrar
efter de aftågaride, med uppdrag att se till huru
de med godo skulle kunna qvarhålla dem, - ty med
våld kunde man ej uträtta något. Utvandrarnes antal
uppgick redan till mer än 00,000 man, och i hvarje
stad slöto sig nya skaror till dem.
Men alla bemödanden af fältherrarne voro fåfänga. Det
enda svar de erhöllo, var: »Antingen Grekerna
eller vi. Psametik har valet.» Men denne kuride
naturligtvis ej på en natt jaga alla Grekerna ur
landet. Då derför de afskickade kommo tillbaka med det
sorgliga budskapet och då han hörde att manskapet ur
alla städer strömmade till utvandrarne, beslöt han
sig till ett sista försök: han sjelf ville försöka
sin lycka hos de missnöjda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
