Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
(menniskans) kan till sitt begrepp vara ändlig, under det
att ideen, såsom moment af oändligheten, är sjelf oändlig.
Man kan blott säga, att en viss idé och en viss rent idecl
eller rent förnuftig ande äro identiska. Båda äro äfven
absoluta. ,
Efter att hafva anfört dessa exempel såsom stöd för
mitt påstående, att tvänne synpunkter hos prof. N.
kommit att sammanflyta till en, återgår jag till granskningen
af de grunder, som prof. N. anför för riktigheten af sin
tolkning af vissa den Boströmska filosofiens vigtigaste
läror.
Prof. N. säger: Boströms »förklaring af den ändliga,
i tiden och rummet varande verlden» grundar sig på
»re-lativiteten eller den ursprungliga ändligheten hos
gudomlighetens ideer» och skulle »dessförutan sakna all mening
och betydelse» ’); mitt påstående, att Gud är en enhet af
absoluta väsenden »afskär all möjlighet, att öfver det
ändliga vinna något ljus»2); »ur menniskoideens ursprungliga
ändlighet eller inskränkning kan Boström följdriktigt
förklara, att menniskan, tänkt såsom ett subjekt för sig sjelf,
icke förmår genomtränga .. . sitt innehåll» och i »sitt
medvetandes enhet förenar tvänne verldar»3) o. s. v.
»Filosofien måste hos det absoluta uppvisa någon karakter,
hvarigenom det ändliga (ändliga väsenden) med
nödvändighet är gifvet, ty i annat fall skulle det ändligas
varande blott ega faktisk och empirisk visshet, men ej
apo-diktisk»4).
lielativiteten eller den ursprungliga ändligheten hos Guds
bestämningar skulle sålunda vara en nödvändig
förutsättning för möjligheten af fenomenverldens förklaring och
äfven ligga till grund för menniskans faktiska tillvaro för
sig sjelf såsom ändligt subjekt. Och detta säges icke
såsom endast varande prof. Nyblæi egen filosofiska åsigt
utan skall äfven hafva varit Boströms. Men såväl
Boströms skrifter, som de läror, hvilka efter honom äro kända,
gifva vid handen, att ban i förevarande sak haft belt
1) Sid. 23. 2) Sid. 34 3) Sid. 35. 4) Sid. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
