Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är aktivitet, så förutsätter hon ett material, på hvilket
hon verkar eller som af henne bestämmes. Men här blir
motsats mellan materialet och kraften. För att kraften
här skall knnna verka, måste hon gå öfver på ett annat,
som hon icke har till sitt positiva innehåll, hvilket är
o-tänkbart. Antager man att den gifna verlden förutsätter en
mångfald af qualiteter, hvilka kraften ordnar, så är
materialet kraftens omfång. Men härigenom blir materialet
icke af kraften bestämbart. Vi hafva här visserligen en
efter sin konstanta natur verkande kraft, såvida vi
nem-ligen antaga henne vara konkret, hvilket hon dock här
icke är, men vi hafva icke ett lägre, som i egentlig
mening är bestämbart. Detta förutsätter homogenitet
mellan kraften och materialet och att det senare är den
förras potentiela innehåll. Men i sådant fall är kraften
organisk kraft, magt eller lif. Vi se här, att denna
verlds-förklaring icke kan uppvisa en verklighet, som till sitt
innehåll har ett högre och ett lägre, hvilket det
praktiska lifvet, såsom vi sett, förutsätter och fordrar.
Bestämbarhet betyder här, att genom ett yttre och motsatt
undergå förändring, icke att i sig sjelf ega tendens eller
kraft att öfvergå till aktualitet. Antager man åter en
ursprunglig qualitet, som är identisk med producerande kraft,
så måste verkningarna till möjligheten vara gifna hos
kraften och genom henne sjelf höjas till aktualitet. Vi måste
då tänka kraften fullt konkret, samt att hon har en reel
möjlighet eller potentiela bestämningar, som öfvergå till
aktualitet. Man kan således icke stanna på den
stånd–punkt, vi nyss betraktat, utan föres till lifvet såsom det
substantiela i verlden och dermed till en teleologisk
verlds-förklaring. Detta visar sig än tydligare, om vi betrakta
den motsats, kraft och materie, som vi sett konstituera
den oorganiska naturen. Kraften är här det bestämmande,
materien det bestämbara. Då nu materien har en viss
bestämdhet, så är hon i någon grad verklig, och då bon
kan öfvergå till en annan och ny bestämdhet, så har hon
hos sig möjligheten af densamma. Materien hänvisar då
på den form af verklighet, inom hvilken i egentlig mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
