Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller motsatsen mellan potentia och actus, och af denna
verklighet är hon sjelf en lägre och ofullkomlig form. Då
likaledes kraften såsom princip till verkningar undergår
förändring, så har hon såsom motsats till sin egen relativa
verklighet möjligheten af denna1). Äfven kraften hänvisar
då på den verklighet, som har till egentlig form för sin
tillvaro öfvergång från potentia till actns och af denna
verklighet är hon en lägre och ofullkomlig form.
Riktigheten af nu angifna resultat är obestridligt. Ty då den
omedelbart gifna verlden förutsätter ett annat såsom sin
grund, så måste detta närmast vara kraft, emedan intet
annat är princip till verkningar. Denna kraft måste, jemte
det hon är princip till verkningarna, äfven vara princip till
sig sjelf eller cansa sui. Vidare måste kraften vara fullt
bestämd, emedan ingenting annat är i och för sig verkligt,
och då hafva en mångfald af krafter till sitt positiva
innehåll, ty detta måste vara homogent med enheten samt
vara en magt öfver sina bestämningar, så att hon kan
höja dem från möjlighet till verklighet. Kraften
förverkligar sålunda sig sjelf eller har sig sjelf till sin effekt.
Att den verklighet, till hvilken vi nn blifvit förda, är det
organiska väsendet, är tydligt.
Då nu kroppslighet är kraft och kraften, såsom vi sett,
till sitt väsende är lif och då hos detta kausaliteten är
utveckling till ett ändamål, så måste all rörelse äfven hos
de lägre formerna af verklighet vara grader af utveckling
eller teleologi, hvilken de således förutsätta såsom sin grund.
Verlden är sålunda här en från möjlighet till verklighet
sig utvecklande organism.
Vi öfvergå nu att taga i betraktande, huruvida på
denna ståndpunkt fordringartfa för möjligheten af
menni-skans praktiska lif uppfyllas.
Vi anmärka då för det första, att vi här funnit en
principiel verklighet eller en verklighet, som är i och
genom sig sjelf och som således icke är en modus af en
abstrakt enhet. Likaledes hafva vi här en på visst sätt be-
’) Jeraför uppsatsen: ”Om grundmotsatsen i verlden” af C. Y. Sahlin,
sid. 137—141, fjerde häftet af Nordisk Universitets-Tidskrift för år 1$5Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
