Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan kunde finnas, skulle icke blifva föremål för vänskap,
men för dyrkan. Dessutom får jag den äran underrätta
tant, att min fader ända in i sista stund bibehöll sin obilliga
aversion för peruker, profoss-käppar och snörlif.
Mig uppfostrade den saligen aflidne så och så. Ehuru
han ej alldeles försummade den moderna
uppfostringsmetodens elementer: "mach-süss", "pille", "couche", och
"apportez", – jag menar tevattensdrickning och visitgöring
m. m. – öfvade han mig föga derutinnan, utan ville strax,
med förbigående af alla mellanstadier, försätta mig på
studentparnassens öfversta klinter, lät mig derför dricka
punsch och umgås med exellenser. Jag ser att tant häpnar
vid ordet exellenser. Goda tant! Det var ej sådana
exellenser, med hvilka man umgås "vördnadsfullt" - såsom tant
behagat yttra sig – och hvilkas namn äro kända af
statskalendern, utan sådana, med hvilka man umgås "förtroligt"
och hvilkas namn man känner af verldshistorien. Slika
exellenser heta Shakespeare, Homerus, Sofokles, Horatius,
Sterne, Rabelais, Byron etc. etc. Min lilla böjelse för
estetisk spekulation understödde min salig fader med all
gevalt, gjorde mig bekant med Lessing och Herder (också
ett par exellenser) och sade: "Min son! då jag faller undan,
vänd dig till Svenska Minerva med dina estetiska dubier;
hon vet svar och råd for allting.
Det bedröfliga dödsfallet har timat. Min fader är icke
mer bland de lefvandes antal. I arf efter honom har jag
ingenting bekommit, utom arfsynden och en gåspenna.
Nämnda penna sitter jag nu och fingrar, upprepandes för
mig sjelf, halfhögt och ironiskt, de bekanta verserna ur
Geijers Viking:
»Jag faders rostade svärd tog i hand,
Och svor att förvärfva mig krona och land
Uppå hafvet.»
Goda tant! Dubier hafva sedermera instält sig, just i
anledning af det af ’tant publicerade Tegnérs-poemet, och
jag måste således, till följd af min faders testamente, vända
mig till tant med några ödmjuka frågor.
Första frågan låter så här: Finnes ingen skilnad
mellan dikta och ljuga? Anledningen till denna enfaldeligen
framstälda fråga skall närmare utvecklas i mitt nästa bref.
Detta är redan alltför långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
