Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kunde nu lämpligen sluta, om jag icke såge en
fråga sväfva på tants läppar. "Hvarför" – hör jag tant
säga – "skrifver icke kusin privatim till mig, utan trycker
sina bref i en allmänt läst tidning, och öfverlemnar dem
således åt den vidsträcktaste publicitet, som här kan vinnas?"
Goda tant! Orsaken är den här: jag är rädd om
hufvudknoppen; man har exempel på att den som skrifver till
vederbörande här i landet, far mista hufvudet, då deremot
den, som trycker, merendels slipper med Vaxholms lastning
– ett lindrigt straff, i våra tider[1]. Svårare fall kunna
visserligen inträffa för en man, som trycker, t. ex. att dömas
till betydliga böter. Att undvika slikt, låter sig icke alltid
göra derigenom, att man samvetsgrant studerar
tryckfrihetsförordningen; ty det är hof-kanslers-embetet, som skall vaka
öfver dess vidmakthållande. Som nu allting (enligt nyare
bevisningar) är tillåtet, som icke är förbudet, och åklagare
ingenstädes förbjudas, att läsa tryckfrihetsförordningen i
nattmössan, så kan en fattig syndare som trycker, och icke
läser tryckfrihetsförordningen i nattmössan, råka i kollision
med högbemälte embete, och stanna för thy åtföljande
olägenheter. Ar man from och vill försäkra sig om sin
välfärd, så lägger man sig till en sådan nattmössa, som
åklagaremakten brukar, studerar deruti
tryckfrihetsförordningen, och trycker med trygghet en tid bortåt – ack
men endast en kort tid; ty – ett tu tre – skaffar sig
åklagaremakten en ny nattmössa, och läser deruti
tryckfrihetsförordningen på ett nytt sätt, om hvilket den fattige
tryckande och i gamla nattmössan läsande syndaren icke
kan hafva den ringaste aning. Jag har nu förklarat,
hvarför jag heldre publice trycker än skrifver privatim. Af två
onda ting väljer man gerna det minsta.
Min goda tants
ödmjukaste tjenare
Nils Nilsson Nyberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
