Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lik en komet, som fasa och nöd för landet plär båda,
Hvart du ock går, du tecknar din vag med jemmer och våda.
Redan med skräll trumpeternas dån förkunnar, o fasa!
”Elden är lös på Blasii strand, högt flammorna rasa.”
Trummorna gå med buller och larm kring gator och gränder,
Skott uppå skott genljuda dervid från Skeppsholmens stränder.
Klockornas klämt från tornenas höjd allt folket uppväcker.
Lågan allt mer sin böljande rök kring staden utsträcker.
Fönster slås opp, ur dem kika ut med frågande öga
Bleknade män och qvinnor och barn med suck mot det höga.
Hundarne gno från hus och till hus helt skrämda och rädda;
Skaror af folk på gatorna ses, de fleste oklädda,
Pumparne gå och åkaren kör bland gnistrande stenar.
Fasan en hög med ringaste man nu broderligt enar:
Allt ilar ut, som ila nu kan, barnpigor, gesäller,
Skrifvande män med pennan i mun och halta mamseller,
Borgare se’n och kuskar och tross och slagtare alla,
Stadens polis, med brickor på barm att elden befalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
