Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu i galopp, i hopp, i galopp dragonernes skara
Syn’s som en blixt i ljungande il på hästarna fara.
Efter dem snabbt med hviladt gevär gardister marchera,
Att kring den eld, som rasar så vild, en cirkel formera.
Straxt på en gång man sprutorna ser med frusande munnar
Sänka en flod i lågornas gap, de eldröda brunnar.
Lågan dock stark med flammande käft snart floderna sväljer,
Sprutar igen ur svalget en eld, som himmelen qväl)er.
Stegar man ser på murarnes höjd, och segelbetäckta
Plankor och tak bland ramlande grus, och skorstenar bräckta.
Mildaste Kung! der kommer du nu, som sänd från det höga,
Skådar vårt qval, den tillrande tår, som går från vårt öga,
Ser huru allt i störtande brak för lågorna stupar,
Högaste hus, trädkojor och plank, och fartyg och slupar.
Vattnet är likt ett brinnande haf, som käampar och strider,
Luften är het, af gnistor och qvalm, den suckar och qvider.
Dock vid din blick så lifvas vårt mod på nytt i vårt hjerta.
Ängslan är flydd, vi känna ej mer den tärande smärta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
