Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjörn och Oroust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 T.IÖRN OCH OROOST.
Ett rektangulärt vid Haborsby är kullstörtadt. Hålor finnas i
täckhällen, derutaf 4 sitta i balfcirkelform. Jag har märkt dylika älven i
andra stenblock på Tjörn, som icke tillhört något dyrhus, och vid Ranten,
nära Falköping, finnes en sten alldeles fullsatt med sådana. Det inre af
dyrhuset är fullt af kullersten, hvilket förhållande jag dock knappast anser
tillkännagifva monumentets orörda tillstånd, men snarare att detsamma,
som ligger belt tätt intill ett torp, varit särdeles utsatt för ohägn.
Ett rektangulärt, vid Vestra Röd, ligger i en gärdesgård, och är
alldeles förstördt. Dock tyckes en gång, täckt af stenhällar, hafva dragit
sig ut åt söder.
Ett rektangulärt, vid Österröd, ligger likaledes i en gärdesgård. Tvenne
täckhällar finnas, ocb ligga med ett mellanrum af ungefär en aln: dock
tror jag Icke att någon tredje häll förr legat emellan dem. Dyrhuset har
en lång gång åt öster — samma väderstreck som Vestergötlands gånggrifter —
hvilken ännu har i behåll en af sina täckhällar, och det hela ligger i en
kulle. (Jemf. beskr om Gunneby dyrhus sid. 247).
Till denna grupp sluta sig dessutom de under Stenkyrke socken
anförda.
Vid Svanvik ser man ner vid sjön en s. k. "domkrets" af 8
klumpfor-mige stenar, med en midtsten. Den har IS stegs diameter och alla
stenarne duga att sitta på.
Ett stycke derifrån, dock pä samma hemmans egor, ses en mängd
låga griftkullar. Holmberg, som i sin "Bohusläns beskrifning" uteglömt
så väl dessa som domkretsen, bar dock, efter hvad jordägaren för mig
nämnde, flitigt graf vit här i högarna, men icke fått annat än söndriga
lerurnor. Det vore här icke ur vägen att omnämna hvad en tysk
fornfor-skare, Arnkiel, nämner angående sättet att utgrafva lerurnor, ty, ehuruväl
det vore tillönskandes att forngrifterne fingo vara i fred, alldenstund våra
bedna förtäders griftplatsar böra vara fullt ut lika fredade som de christna,
så kan det likväl någon gång, för belysning af ethnografiska och
historiska frågor, hafva sin nytta att undersöka så väl de förra som de senare.
"Den tjenligaste årstiden för att utgrafva grafurnor är isynnerhet på
våren, då jorden öppnar sig, för att frambringa gräs och örter. Det tros
att vid den årstiden urnorna höja sig, ocb icke sitta alldeles så djupt ner.
Hösttiden är äfven passande, så vida icke väderleken är alltför våt, i
hvilket fall det blir ganska vanskeligt att handtera och utgräfva urnorna.
Den heta sommartiden är deremot till sådana undersökningar otjenlig
emedan jorden då, genom solhettan, blifvit uttorkad, och urnorna sitta fäst
vid jordskorpan, så att de svårligen kunna skiljas åt, och huru försigtigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
