Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Den första julen och det första nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
visserligen skurat äfven en gång midt i veckan, men
hvad förslår det? Klockan 5 ha vi en klass af öfver
40 ostyriga pojkar och ett par tiotal flickor. Redan
half fyratiden börja pojkarna komma. Klockan half sju
samlas öfverfullt med vuxet folk samt massor af flickor
i alla åldrar jämte några mer stillsamma gossar. När
nu folket inte vill lämna oss förrän viel tiotiden, så
förstår du nog, hur det skall se ut i rummen. Men
Herren skall ock hafva tillökning i sin krona, lofvadt
vare hans namn evinnerligen! Jag behöfver ej säga
med en engelsk vän »rather respectable people», ty
våra åhörare äro af rätta sorten, just sådana, vi vilja
komma åt. Här ser man en halffull gesäll sitta vid dörren,
spottande snus och talande för sig själf tämligen högt,
så att han då och då måste tystas ned. Där sitter en
kvinna med skökouttrycket i sitt ansikte, klädd i något
mellanting mellan täcke, kofta och schal. Öfver hennes
vanligen likgiltiga ansikte jaga skyar af skam och nöd.
Iion har fallandesot, men hennes yngsta barn är den
täckaste lilla varelse, som ej släppt sin mor, förr än
hon följt med henne hit för att höra om Jesus. Här
sitter en sedan flera år affallen kristen, nu bunden i
dryckenskapslasten. En gång var han en omtyckt
predikant. Nu är han en så stor tyrann mot hustru och
barn, att grannarna nyligen tillrådt henne att låta
insätta honom på Dillströmska inrättningen. »Men jag;
älskar honom för mycket för att göra det», sade hon
för ett par veckor sedan. Nu sitter han med nedböjdt
hufvud och lyssnar till evangelium samt säger: »Jag
kan icke tro, men ändå går jag hit, och dricker gör
jag ännu.» En kväll flög en ljusning öfver hans ansikte,
då vi sjöngo n:o 58 i Sankey om Herden, som hörde
fårets rop i öknen. Och på eftermötet sade han: »Jag
tror Gud tänker taga mig med våld.» På eftermötet
uppstämmer en bagaregesäll i sin mjöliga dräkt en
lofsång för syndernas förlåtelse, som han mottog
nyårsaftonen. Han äger inga andra kläder, ty han har supit
upp allt, hvad han hade, men nu äger han Jesus och
fröjdar sig i honom.
Ett stort antal af dem, som komma hit, bo i uthus
eller lusthus utan eldstäder. O, hvilken nöd, hemsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
