Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Tankarna på ett »Skyddshem» börja förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m? - jm S7
I ett bref till sina brorsdöttar Elisabet och Antonia
skrifver E. B. följande:
Vår lilla Edla var, som jag nämnt, en tid ett
sorgebarn. Julia satte upp henne, sägande: »Du
behöfver ej lyda dem, du skall fa följa med mig till
Småland o. s. v.» En dag, då hon narrats för mig, ställde
jag henne i skamvrån och frågade, hur hon skulle tycka
om, ifall vi tröttnade på henne och läte henne gå dit,
där hon varit förut. Efteråt talade hon om, att hon
hela tiden i skamvrån bedt till Jesus att få stanna kvar.
En annan gång sade hon till Emma V., som är liksom
mamma för henne: »Tänk, mamsell Borg bad för Julia
men inte för mig»! I går afton, då flickorna sjöngo
en sång i »Rutström», började hon bitterligen gråta,
sägande: »Alla här äro Guds barn utom jag; alla äro
glada men icke jag.» Jag talade då länge med henne
och sökte, så enkelt jag kunde, visa henne, att Jesus
just nu ville förlåta hennes synder, och så bad jag med
henne, och så blef hon litet glad. Sedan hörde Emma
henne i trappan säga: »Tack, käre Jesus, att du är min!
Jag är så glad, att Jesus är min.» När jag kom upp,
lågo alla på knä och tackade Jesus. Det var så kärt
att höra Edla först tacka för syndernas förlåtelse och
sedan bedja för så många: för sin mamma, att hon
icke måtte svärja och dricka, för sin bror, och så för
sin mammas värd, som brukade säga, att Guds ord
kunde gärna ligga på sophögen. Ja, hon hade så mycket
att bedja om. Sedan föll hon oss alla i famn och var
just lik den där mannen i evangelium, som gick och
sprang hit och dit. Hela dagen har hon riktigt strålat
af fröjd. När jag talade om änglarne, som sjunga af
glädje, då en syndare omvänder sig, sade hon: »Ack,
hur gärna jag ville höra, hur det låter.» Nog är det
stort att få vara med om sådant! Herre, dig vare pris
och tack evinnerligen! När dig är glädje tillfyllest och
ett lustigt väsen på Guds högra hand.
Ännu en sak. Edla mötte vår Ida häromdagen.
Hon beskref henne så här: »Håret uppkammadt som en
peruk, klädningen släpande en half aln, full, så att
hufvudet slank hit och dit, och det luktade brännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
