Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Tankarna på ett »Skyddshem» börja förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
lång väg af henne.» Stackare, hvilket val hon har
gjort!
Edla är fortfarande mycket snäll. Mon gick till
sin mamma häromdagen och var litet rädd att tala
om för henne sin nya erfarenhet men gjorde det ändå.
Hon frågade först: »Skulle mamma tycka om, ifall jag
blefve ett Guds barn?» Då modern sade: » Jag ska’
väl de,’» sade Edla: »Det blef jag i går afse.»
I ett rundbref till några mycket förtroliga vänner
skrifver E. B. den 12A 1877:
Herren har i nåd åter låtit en besökelsevind nå
oss. Maria Bebådelsedag var välsignad. En yngling
kom till lif och har sedan följt Herren. Många voro
bekymrade. En afton kl. 1/s 10 kom en vän med en
husvill karl och en kvinna, för hvilka begärdes härberge.
Det kunde ju ej ske, att Bibelkvinnohemmet började
härbergera husvilla män. Emellertid hölls ett bönemöte.
Jag var trött och lyssnade blott på afstånd. De öfriga
bådo allesammans, och mannen — förut en drinkare —
räknar från den stunden en vändpunkt i lifvet. Han
har nu fått arbete och har kryat till sig förunderligt
på denna korta tid, så att man knappt kan känna igen
honom.
Under öfver alla under, ett riktigt nådens
mästerstycke, är dock drinkaren Andersson, som i julas
förundrade sig öfver »Guds nåd.» Den sista villan har
för honom varit värre än den första. Han har haft
brännvinsbuteljen hos sig natt och dag och supit så
förskräckligt, att hustrun och barnen fruktat för lifvet
för hans våldsamhets skull. Han var på väg att få
delirium, och vi trodde, att han snart skulle dricka
ihjäl sig. Han gick i ett ständigt rus, och sista tiden
upphörde han alldeles att gå hit. Emellertid höllo vi
i att ropa för honom, där han låg som ett kreatur, ja,
mycket sämre. Vi ropade, att Herren skulle göra ett
»nådens mästerstycke-», men huru föga vi trodde, det
synes af den häpnad, tvekan och farhåga, hvarmed vi
sågo hans omvändelse, och hvarme.d vi ännu betrakta
den, ehuru ett par veckor gått till ända efter krisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
