Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1908 - Utdrag ur bref - 1909 - Sista vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
»Han lefver och råder,
Hugsvalelsens Gud,
Gud Fader, Guds Son
och Guds Anda,
Som bruden sitt hjärta
och ärones skrud
Hvart ögonblick håller tillhanda.
Säll äst du, som därpå förtröstar!»
Rutström.
Ju äldre jag blir, dess mer kommer det gamla
igen, som fröjdade mig i min ungdoms dagar. Tack
för gammal kärlek och ny, för gammal hjälp och ny!
Då vi råkas hemma hos ■ Jesus, skola vi icke ångra,
hvad vi gjort för honom. Vi se redan nu, huru mycken
brist, som vidlåder det bästa, vi kunnat komma åstad,
men visst skall syndaförlåtelsens ljufliga flod så rena
oss, att vi där icke behöfva sörja öfver bristerna utan
endast glädjas öfver Guds oförskyllda nåd, som låtit oss
i vår stora svaghet ändå få vara med i vår Mästares
tjänst. Lofvadt vare hans heliga namn! Tack!
Din åldriga syster i nöd och nåd!
Sista vintern.
De som omgåfvo E. B., tyckte, att hon den sista
vintern var ovanligt själsstark, fast kroppskrafterna
märkbart aftogo. Vanligen fick hon sofva på förnatten.
Från kl. 1 hostade hon sedan nästan jämt. Hennes
vårdarinna, frk. Maria Karlsson, har berättat, att så snart
det blef ett uppehåll, läste hon upp den vers, som hon
fått af Gud såsom en bekräftelse på att hon skulle få
ha sina bibelstunder: »Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag håller dig vid makt.» Ibland brukade hon dock
fråga: ’»Månne han rår?» samt tillägga: »Vi hafva en
Gud utan like, som älskar oss, Halleluja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
