Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAN SÖFV E KSIKTKK. SA MM A K KATTN IN O A K.
Sammanfattningar.
Meningen här ör i cl; o att göra någon fullständig sammanfattning af de i
det föregående lämnade länsöfversiktermi, hvilket knappast torde vara behöfligt
vid sidan af de allmänna framställningarna i detta betänkande äfvensom den
tabellariska behandlingen i Inledningen till länsöfversikterna, sid. 209—238
här ofvan. Men det visar sig ofta nog att Hera till hvarandra gränsande län
förete så stora likheter med hänsyn till utvecklingens gång, att intrycket
af denna skärpen om man aflägsnar de tillfälligheter, som alltid vidlåda
smärre områdens förhållanden, hvilket sker genom sammanläggning af talen för
de län, som bilda en mot de andra algränsad grupp. Detta sir hvad som
utförts i Tabellerna 206—210 i det följande.
I or det allmänna föreställningssättet stå i många hänseenden Mälarelänen,
de Småländska länen, Skåne och Norrland såsom hnfvndregioner, med hvar
sin särskilda karaktäristik; från omflyttningens synpunkt visa sig också de tre
länen omkring Vänern, Älfsborgs, Skaraborgs och Värmlands, bilda en ganska
väl begränsad grupp för sig. Åt en hvar af dessa grupper är ägnad en
tabell i det följande, utvisande folkmängden ocb folkökningen från ar 1750
och till 1910. Att härvid ön Öland för bekvämlighetens skull fatt följa med
Smaland, utgör i sak knappast någon olägenhet. Däremot ha vi ansett
nödvändigt att från Mälarelänen afskilja de åtta förstadssocknarna utanför
Stockholm, — dock endast för den tid, som förflutit efter är 1850. Angående
öfriga, smärre observanda, får hänvisas till anmärkningarna till Tab. 211 och
217. — At innehållet i nu förevarande tabeller må ägnas följande
kort-fattado kommentarier.
A) Mälarolänon (Tab. 20ß). Den utomordentligt långsamma
folkökningen i denna del af värt land före 1800-talet, hvilken delvis berodde af
ringa äktenskaplig fruktsamhet men framför allt af de ovanligt höga
(löds-siffrorna, visar sig vid sammanställningen i Tab. 20G icke i lika hög grad
utmärka tjuguårsperioden 1751/70. Den räknar alltså egentligen sin begynnelse
från den tid som följer närmast efter sistnämnda är. Återgången till en
starkare folkökning skedde under 1860-talet. Tidrymden för Mälarebygdcns
långsamma tillväxt (1770 —1800) kominer härigenom att ganska nära
sammanfalla med tidrymden för Stockholms ofta berörda åttioåriga stagnation (1760—
1840). Det faller sig helt naturligt att mellan dessa båda företeelser antaga
ett nära sammanhang. Stockholms starka utveckling före 1700 utöfvade
tydligen ett lifgifvande inflytande äfven pä den omgifvande bygdén; Stockholms
därefter följande stagnation innebar stagnation af Mälarebygdcns förnämsta
kundkrets och alltså också af dess afsättning, och då den industriella och
kommersiella företagsamheten dog bort i Stockholm, är det knappast att undra
öfver, att den försvann äfven fråil de små Mälarestäderna. Å andra sidan: när
Stockholm under 1840- och 1850-talen vaknade till nytt ekonomiskt lif, följde
sä småningom ett uppvaknande öfver hela Mälarebygdeu. Detta synes oss
otvifvelaktigt vara en förklaringsgrund till, att Mälarelänen pä 18G0-talct
gingo så godt som fria för emigrationen. Och att dessa trakter allt framgent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
