- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
13

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

D:R FKANS KEMPE, STOCKHOLM.

13

Vågar den praktiske mannen häremot invända att när monteringskostnaden
för ett vattenfall om t. ex. 25,000 hästkrafter uppgår till 5 millioner kronor,
så motsvara 10 ltr. pr hästkraft ränta därå eller 250,000 kr. om året, att
förty kostnaden fördubblas genom afgiften till staten, att, därest kraften
distribueras, priset på denna imlste höjas i proportion, att, därest man vill
använda kraften för storindustri, utsikten till framgång väsentligen minskas,
när kostnaden blir fördubblad och koncession af staten icke beviljas för all
framtid utan på viss kortare tid, att det ur ekonomisk och social synpunkt,
icke kan vara riktigt att bygga tillfälliga fabriker och dåliga arbetarebara,’kor,
hvilkct blir nödigt, då en koncessionstid af högst 40 är fastslås, samt att
dessa villkor sålunda i hög grad försvåra eller rent af omöjliggöra
utnyttjandet af vattenfallen, så betyda hans ord ej mycket. Uch skulle han
våga framhålla att det möjligen vore förståndigare att underlätta tillkomsten
af för Sverige naturliga näringar, än att premiera sådana, som icke kunna
stå för sig själfva, så skulle en storm af ovilja bryta lös.

Herrar teoretici verka däremot öfvertygande på svenska folket, som i
pressen, i tidskrifter och på allmänna möten ständigt får deras åsikter till
lifs. Och som de veta och kunna allt, genera de sig ej för att utstaka
gången för den ekonomiska utvecklingen; de anse sig tvärtom särskild t skickade
att reglerande ingripa i näriugslifvet och sysselsätta sig ej minst därmed.
Då man kan se tingen fråu ett högre plan, beböfves hvarken sakkunskap
eller praktik.1

1 35 år har jag varit industrimän och min erfarenhet är den, att
svenska folkets praktiska förstånd minskats i stället för att ökas, att
följaktligen dess motståndskraft mot teoretiska förvillelser äfven minskats samt att
vi sålunda i riktig uppfattning af ekonomiska frågor gått tillbaka i stället
för framåt.

Visserligen lia vi fått massor af industrier, som icke kunna stå på egna
fötter. Man bar lekt Guds försyn, tagit från den ena och gifvit åt den andra,
i tanke att härigenom nationalförmögenheten skulle högst väsentligt ökas.
Men för de exporterando industrierna, som tillföra Sverige andra länders
guld, har man samtidigt försvårat existensen. Trävaruindustrien bar tillfört
landet åtskilliga milliarder och utan dem hade väl nationalförmögenheten varit
skäligen klen, men detta har icke hindrat oss att skapa lagar, som måste
hafva till följd, att trävaruexporten så småningom sjunker till hälften af livad
den en gång var. Från 1906 till 1908 har den ock fallit 20 % eller med

200,000 standards. Folket vill icke begripa att skogsbruk är ett, jordbruk
ett annat, och att den skogsmark, som icke beböfves för det sistnämnda, är
till för industriella ändamål, funnes icke de skogsförbrukande industrierna,
vore denna mark och den skog, som där linnes, utan värde. 1 Tyskland
nedlägges en del jordbruk och åkrarna besås med skog, därför att
skogsbruket visat sig mer lönande än jordbruket, men nedlägger industrien i
Norrland ett eller annat förlustbrmgande jordbruk, skall den genom lag tvingas
att återupptaga detsamma eller straffas med höga böter. Att döma häraf
måste vi svenskar hysa den uppfattningen, att jordbruket i Norrland lönar
sig så mycket bättre än i Tyskland, att. t. o. m. de industrier, som skola
lefva af skog, bättre utnyttja marken genom jordbruk än genom skogsbruk.3

1 För landet vore det enligt dessa herrar sålunda förmånligare att mod en kostnad
af 150 millioner bygga en inlandsbana fBr transport af träkol till södra Sverige, att
transportera malmen från Kiruna till Narvik och därifrån tilt närheten af
Trollhättefallen och för detta ändamål utvidga tröta älf, än att förädla malmen i Norrbotten,
hvarest grnfvor, vattenfall och träkol finnas, och där bygga nödiga järnvägar.

’ I)et kommer för öfrigt att visa sig att ett jämförelsevis ringa antal
bolags-hemumn äro illa skötta; Norrlandskommitténs undersökningar voro nämligen mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free